Mika Tuss

Idag skulle jag vara hos Helen kl. 08.00, vilket innebar att jag behövde gå hemifrån strax innan sju. Jag vaknade och fick dricka kaffemaskins-kaffe då jag inte hann brygga något riktigt, en bitter start på dagen. Precis när jag ska gå ut ur huset ringer telefonen, pappa svarar. "No way" upprepar han irriterat några gånger och lägger sedan på. Jag går ut och märker att idag är det minsann soligt ute, så jag går med gott humör till bussen. Väl framme vid busstationen upptäcker jag att bussen är sen. Jag tar en till cigg. Känner att jo, idag har jag ganska ont i halsen. 

 

Väl framme hos Helen blir jag välkomnad av hennes slöa skelettliknande handslag. Vi pratar om allt möjligt och jag slutar lyssna efter uppskattningsvis en kvart. Det sista jag hör är när hon frågar mig varför jag känner mig sårad när det snöar. Hon har ingen klocka på väggen vilket gör det svårt för mig att veta när jag kan börja glädja mig åt att timmen lider mott sitt slut. Hon har en bild på mumintrollet i fönstret. Jag gick därifrån, köpte en liten kaffe och tog en cigg i solen innan jag slutligen åkte hemåt.